Det var riktigt drygt att gå upp imorse. Som vanligt så snosar jag minst 511 gånger innan jag samlar all kraft jag har och går upp.. Som tur är fylldes jag snabbt med energi när jag kom till jobb och mina fina barn. Är så glad över att jag får jobba med något som ger så mycket tillbaka. Jag har valt rätt yrke med andra ord! :) Sabina kom förbi en sväng och lämnade lite papper. Alltid trevligt att se hennes söta ansikte och snacka lite :)

Nu är min rast snart slut, så ska dricka upp resten av mitt kaffe och spendera min eftermiddag utomhus. Vem blir inte lycklig av det, i det fina vädret?

See you later alligator!

Nu trodde jag att jag skulle sova, men icke. Istället tänker jag en himla massa. Jag kommer att prata lite i gåtor nu, även om en del som läser säkerligen har en liten aning om vad det handlar om.

Jag tror att man som människa gör allt för att överleva olika situationer man är med om, och hjärnan är så smart att den har strategier för att kunna hålla en ovanför ytan när traumatiska händelser sker. När det helt enkelt blir för mycket att bearbeta och handskas med på samma gång. Hjärnan stänger liksom av och man gör vad man kan för att klara av vardagen. Men ibland dyker det upp saker som kan påminna om en situation man varit med om, och helt plötsligt bearbetas något som hänt för ett tag sedan. Min händelse jag var med om, eller vad jag nu ska kalla det, var så intensiv under kort tid att hjärnan nog inte hade något annat val än att stänga av. Jag gjorde allt på rutin när jag var mitt uppe i den. Äta, sova och andra vardagliga grejor slutade jag att tänka över, utan det rullade bara på. Dock blev det övriga i mitt liv helt plötsligt en annan värld och i min bubbla försökte jag hantera det jag var med om så gott det gick. Nu i efterhand inser jag hur många saker som hjärnan skjutit ifrån mig för att jag skulle kunna klara av att vara ovanför ytan. Nu inser jag hur många detaljer och incidenter jag inte har bearbetat för att kunna gå vidare. Det sitter i hela kroppen på mig, det jag tänker känner jag rent fysiskt. Det sitter i magen. Och nu, nu kan jag inte somna. Så jag skriver istället..

Sitter och tittar på nyheterna och det är bara elände och tråkigheter. Är där inget positivt som kan lyftas? Något bra måste ha hänt? Det hade varit trevligt att ta med det också... Hade jag följt mina högstadiedrömmar och blivit journalist, då jävlar ;) eller inte!

Idag har det varit en lång dag på jobb, har haft APT ikväll. När jag kom hem från jobb var maten klar och den var verkligen himmelskt god. Lax, stekt potatis, kall sås och god sallad, nomnomnom. Älskar verkligen fisk! Och Eric hade gjort laxen riktigt god, även om han själv inte äter det.. Tråkig som han är haha. Så han åt sprödbakad torsk, inte fel det heller. Sen avslutade jag middagen med en efterrätt, en chokladboll ;) mitt sötsug är verkligen värre än någonsin och känner mig sugen på ngt gott heeela tiden. Det har gått så långt att det inte är lönt att försöka avvänja det, för jag hade blivit galen då...

Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon väntas jobb till kl 17 sen är det rätt hem och fixa till mig till personalfest! Ska bli skoj!

Godnatt kära vänner!

Något som jag alltid kommer att bära med mig, och aldrig kommer att tröttna att berätta om, är när Eric friade till mig. Hela dagen var underbar, i och med min födelsedag, och detta var verkligen den bästa presenten någonsin. Det som gör mig extra varm i hjärtat när jag tänker på det, är all planering Eric har lagt bakom detta. Tittat ut och valt ringar, kompat från jobbet, städat lägenheten, köpt god dricka att fira med, klätt upp sig, gjort så underbart fint i lägenheten med rosenblad och levande ljus, köpt en fantastisk bukett blommor osv. Det gör mig så varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla de ögonblicken.

Ögonblicket då jag öppnar dörren och ser allt detta vackra i hallen. Ögonblicket då jag ser min fina älskling uppklädd i kostym. Ögonblicket då mitt livs kärlek går ner på knä och frågar om jag vill gifta mig med honom. Ögonblicket då hjärtat dunkar hårdare än aldrig förr. Ögonblicket då allt annat runt omkring stannar. Ögonblicket då mina ögon fylls av tårar. Ögonblicket då jag sa ja!

Dagen idag har gått i 190. Kom nästan precis hem, 13 timmar efter jag stack imorse, och ska strax tvätta av mig sminket och slänga mig i soffan efter en underbar dag!

Efter jobb idag mötte jag upp Therese och Livia. Vi började med att gå en promenad med Zanto och sen bus i trädgården följt av middag och mys. Haha, den busungen har så härliga upptåg och uttryck för sig. Ett av många exempel är att hon skulle klä på Zanto ett par trosor och ett par byxor. Zanto som varken säger bu eller bä låg snällt kvar och tittade. Han flyttade på sig efter ett litet tag, men Livia gav sig inte. Resultatet blev att Zanto fick trosor och byxor på tassarna och Livia gick därifrån mycket nöjd! Så säger hon att det är moster som är busig. Hm.

Har försökt sysselsätta mig lite smått här hemma idag trots min huvudvärk. Har fått lite gjort, vilket alltid känns skönt, men helst av allt hade jag velat jobba. Får nog gå och förnya mitt recept till migräntabletterna så att jag kan förhindra anfallen, för tycker att de kommer oftare igen.

Mestadels av dagen har gått åt att ligga i soffan och titta på Greys. Alltså det är helt galet hur fast man kan bli. Jag har köpt sex säsonger av Greys på två månader haha. Jag är inte serienörd för ingenting! Säg till om ni vill låna, så kan vi titta i vårt serie-bibliotek ;)

Nu kom min svettiga fästman hem efter en löprunda, så får väl stänga av Greys och vara social ;)
Aufwiderhören!

Nu är det min tur att försöka mig på det här med bloggandet. Jag tycker att det är roligt att läsa andras och förhoppningsvis tycker ni att det blir roligt att läsa min ;) Tanken är att denna bloggen ska innehålla lite allt möjligt och lite till, bland annat bröllopstankar. Det kan vara roligt att få skriva ner de idéer man har så att ni kan följa (och kommentera om jag tillåter haha ;) ).