Något som jag alltid kommer att bära med mig, och aldrig kommer att tröttna att berätta om, är när Eric friade till mig. Hela dagen var underbar, i och med min födelsedag, och detta var verkligen den bästa presenten någonsin. Det som gör mig extra varm i hjärtat när jag tänker på det, är all planering Eric har lagt bakom detta. Tittat ut och valt ringar, kompat från jobbet, städat lägenheten, köpt god dricka att fira med, klätt upp sig, gjort så underbart fint i lägenheten med rosenblad och levande ljus, köpt en fantastisk bukett blommor osv. Det gör mig så varm i hjärtat när jag tänker tillbaka på alla de ögonblicken.

Ögonblicket då jag öppnar dörren och ser allt detta vackra i hallen. Ögonblicket då jag ser min fina älskling uppklädd i kostym. Ögonblicket då mitt livs kärlek går ner på knä och frågar om jag vill gifta mig med honom. Ögonblicket då hjärtat dunkar hårdare än aldrig förr. Ögonblicket då allt annat runt omkring stannar. Ögonblicket då mina ögon fylls av tårar. Ögonblicket då jag sa ja!

Dagen idag har gått i 190. Kom nästan precis hem, 13 timmar efter jag stack imorse, och ska strax tvätta av mig sminket och slänga mig i soffan efter en underbar dag!

Efter jobb idag mötte jag upp Therese och Livia. Vi började med att gå en promenad med Zanto och sen bus i trädgården följt av middag och mys. Haha, den busungen har så härliga upptåg och uttryck för sig. Ett av många exempel är att hon skulle klä på Zanto ett par trosor och ett par byxor. Zanto som varken säger bu eller bä låg snällt kvar och tittade. Han flyttade på sig efter ett litet tag, men Livia gav sig inte. Resultatet blev att Zanto fick trosor och byxor på tassarna och Livia gick därifrån mycket nöjd! Så säger hon att det är moster som är busig. Hm.